Dagen är äntligen här. Jag har längtat hur mycket som helst. Igår ringde min lärare till mig och två andra och sa att det inte fanns några som kunde ta emot oss, vilket slutade med att vi kommer få bo hos två lärare från skolan där. Jag kanske får det jättebra, men jag hade mycket hellre bott hos en elev, jag hade sett fram emot att få en ny vän för livet, flera till och med. Det kanske blir jättebra alltihop men jag tycker det är väldigt dålig stil av skolan i bolton att inte fixa någonting. Jag tycker personligen att de kunde planerat detta tidigare om det nu är så stora problem att få ihop tjugo värdfamiljer. Det blir också tråkigt att inte ha någon hos mig när alla andra har det, jag är faktiskt ganska ledsen för deras beslut. Jag har längtat så länge och tänkt att det kommer väl någon gång, men tydligen inte. Jag tänker iallafall försöka vara positiv, inte sprida negativ energi och försöka ha roligt och se det från den ljusa sidan. Jag hatar när folk tycker synd om mig, även om jag är värd att tycka synd om i det här läget så hatar jag när folk berättar hur synd det är om en. Jag ska visa att motgångar inte är något som stoppar mig och jag ska ta mig framåt även om det känns jobbigt just nu. Nej, jag ska åka på den här resan och fyfan vad roligt jag ska ha. Keep on smiling, för nu åker kunskapsskolans mest begåvade elever (haha skojar bara) mot arlanda! Jag är just nu i england, detta är tidinställt. Jag kommer hem den 20/6! Jag har tidinställt varje dag!